Lev idag, dö imorgon

Busskuren är hel så när som på ett par bräder. Trottoaren från Rondellens pizzeria till kuren kantas av ett två meter högt gallerstängsel som kröns av tre taggtrådsrader. Efter kuren har trottoaren ett kort räcke så man inte skall riskera att ramla ner i slänten med det höga ogräset som bildar rabatt till asfaltplanen där betonggaraget kan skydda nio bilar bakom nio dörrar av korrugerad plåt. Garagets eternittak misspryder inte sin plats i detta av miljonprogrammet skapade område.

En ung man lutar sig mot en stolpe vars skylt visar att här tar man bussen västerut, till Teckomatorp. Trottoaren slutar tvärt i en poppelbuske, som om ingenstans började där. Iklädd grön keps, grön t-skjorta, grönblå mönstrade byxor och dito ryggsäck, står han och småpratar med en man som sitter på trottoaren av cementplattor. Denne är iklädd svart keps, svart t-skjorta, svarta jeans och svart ryggsäck. Han har ringar i ögonbrynen och han dricker ur en stor Fantaflaska.

Fönstren på den katedralstora silon tvärs över gatan stirrar hålögt på dem.

En yngling i svart hår sitter i kuren. Han röker. En medelålders kvinna sidan om bara sitter där. Busskurskonsten har kompletterats med en amatörmässig variant av taggen ”TRC BLOW”, känd från foebmalmoes fotolog. Skrivkonsten uttrycks med textfragmenten ”Mahir E Hora” och ”Madeleine E Bäst”.

Bussen bromsar in, yngligen i kuren drar ett sista bloss, slänger fimpen och stiger ombord efter de två männen. Kvinnan kommer sist. Bussen försvinner bakom poppelbusken som hindrar den som är kvar från att se världen bortom kuren.

Platsen är åter tom, på väggen vid det taggtrådskrönta staketet, som bussen just passerade, finns konstverket ”Lev idag, dö imorgon”.

Varför vänta tills imorgon?